Idag är ingen bra dag. Jag känner mig ångestladdad och vill bara freak out.
Jag oroar mig för fredag, då jag ska till Carina för sista gången..
Jag vet inte ens om jag kommer palla psykiskt att ta mig iväg, sen att sitta i väntrummet
och prata med henne och veta att detta är sista gången på ett halvår.
Jag kommer gå under, jag kommer bryta ihop. Jag kommer vara ett rent vrak.

Jag försöker att berätta för emil hur jag känner, men han säger alltid att jag inte ska tänka si och så.
Jag behöver inte få höra dem orden, dem sårar mer än vad dem hjälper.
Han tycker att det är bra för mig att lära mig att stå på egna ben, för då behöver jag inte vara beroende
av någon på samma sätt längre. visst, jag kan hålla med honom.
Men jag vet att det inte kommer funka så bra. Om jag inte får ventilera med någon,
så kommer alla känslor bli för mkt och jag kommer försöka avsluta mitt liv.
Jag vill verkligen inte hamna där igen..jag hoppas att jag finner en ny kämpar glöd snart.
Jag skulle behöva ett riktigt mirakel ifrån ovan för att få detta att funka.

ska ta en cigg nu och käka frukost innan jag svimmar helt.