Jag mår inte bra, det är för mkt tankar och känslor som virvlar omkring inuti mig. Jag kan inte hantera mera nu, jag är helt slut. Jag kämpar i min ensamhet och försöker se genom den svarta dimman. Ångesten tär på mig. Jag är bara så ledsen över allting och jag vill bara finna tröst.

Läraren ger eleven i uppgift att skriva en debattartikel. Eleven skriver och lämnar in och får IG. Läraren säger att eleven måste följa skolplanen, eleven läser noggrant igenom skolplanen och skriver en ny artikel. Eleven skickar in artikeln och känner att ett G hänger i luften. Eleven får tillbaka sin artikel med ett IG, läraren påstår att eleven inte följt skolplanen och eleven blir allt mer osäker på sig själv. Läraren anser att eleven är jobbig och beordrar eleven att komma till skolan för att ta mot en utskällning. Elevens självförtroende är i botten. Läraren är ofömögen att kunna ge något positivt feedback, utan allting är negativt.

I fredags fick jag en ny kusin, en liten söt pojke som fick namnet Folke!

Paniken startar

Ångesten

Allt blir ett faktum

Diagnos efter diagnos

Ingenting av sanning

Smärtan finns kvar

Blodet pulserar

Rakbladet hugger

Tårarna faller

Skriket ekar

Uppmärksamhet?

Makt?

Vad är felet?

Du mår ju bra?!

Öppna ögonen, lite

Du kommer se

Du kommer förstå

Blunda?

Lev i din bubbla.

Försvinn

Faromkring i virvlar

Faller, långt ner till slutet

Slutet där ingenting

Kan börja om

Sjunker genom allting

Finns ingen som kan

Ta din hand

Ta dig i dess famn och

Ljuga om att allt ska bli bra

Att du inte behöver vara rädd

Inte vara rädd?

Faller genom allting

Tror du på mod då?

Du känner ditt hjärta

Slå fortare och fortare

Känner paniken i kroppen

Andningen ökar

Alla tankar och minnen finns kvar

Så säg inte att allt blir bra

Du vet ingenting

Låt mig falla

Jag börjar bli sjuk igen tror jag. Jag har inte riktigt blivit frisk än från förskylningen, den kommer och går. Det känns som att jag aldrig kan bli frisk när jag bor i denna lägenhet. Det är så jävla kallt här hela tiden, bara några grader varmare än ute. Mina element vill inte riktigt fungera. Så imorse vaknade jag med tjock näsa och gegga i hjärnan. Jag känner mig lite febrig. Blir så trött på att vara förskyld hela tiden.

Jag tänkte införa en ny katogori här i bloggen, dikter eller texter som jag skrivit.

Fan vilket fiasko det blev igår. Jag åkte in till Strängnäs och vandrade till psyk. Jag satt och vänta skit länge på att min psykolog skulle komma och hämta mig. Då säger dem på expis helt plötsligt att jag skulle vara på psyk här i Eskilstuna, jag fattar ingenting. Psyk personalen ringer till Eskilstuna psyken och frågar efter min psykolog, men ingen vet vart hon befinner sig. Tillslut ringer dem till hennes mobil och hon sitter på psyk i Eskilstuna och väntar på mig. Hon hade skrivit på pappret jag fick att jag skulle träffa henne i Eskilstuna, men pappret som jag fick hem så stod det att jag skulle vara i Strängnäs, helt jävla fuckt up! Jag blev skit sur och började klaga på att jag slängt ut så mkt pengar, då gav dem mig en gratis tågbiljett hem igen, fan va nice!
Jag kommer varje gång efter detta som jag på terapi ringa och fråga vart jag ska vara för säkerhetens skull. Jag vågar inte chansa.

Om drygt en timme ska jag gå till bussen och sedan hoppa på tåget till Strängnäs. Jag ska på terapi hos min Psykolog idag, jag har inte träffat henne på över ett halvår. Det ska bli spännande att träffa henne igen. Det ska även bli skönt att få prata av sig lite igen, det behövs verkligen efter allt som har hänt under detta halvår. Jag hoppas bara att jag kan prata om saker, jag har inte pratat med någon på länge nu och då blir det lätt så att jag blir nollställd när jag ska prata om saker igen. Det får inte hända, jag känner ett sånt stort behov av att snacka ut.

Nu ska jag ta och göra närvarouppgifterna till skolan och sedan betala lite räkningar..suck!

Igår blev det bestämmt att jag ska åka med min morbror och mormor till Falköping den 16 oktober. Dem kommer hit till Eskilstuna för att lämna av soffa och TV till mamma. Jag hoppas att det blir roligt att åka dit, det skulle jag tro att det blir. Det ska bli skönt att få komma bort i typ 1 vecka och bara försöka slappa och göra någonting annat än det jag gör här hemma.

Jag hinner göra det mesta innan jag åker iväg. Mamma och Jenny hinner fylla år, jag hinner göra nationella prov i skolan, gå på Strängnäs marknad och två dagar efter att jag åkt så får jag pengar. Allt är perfekt tajmat.

En enkel idé kan vara ovärderlig eller livsfarlig i en framtid där brotten begås i den mänskliga hjärnan. Dom Cobb har en unik förmåga att stjäla information direkt från källan, när hans offer är som mest sårbara - i drömmen. När det gäller företagsspionage är Cobb en legend, men det är ett rykte som kostat honom alla möjligheter till ett vanligt liv och som håller honom på ständig flykt.

Nu har han erbjudits en chans att vinna sitt liv tillbaka, om han lyckas med ett sista jobb. För det krävs att han ska tänja gränserna för vad han kan för att lyckas med något ingen tidigare kunnat göra: plantera information i ett annat medvetande.

Men det som kunde varit en perfekt avslutning på en brottslig karriär blir en omöjlig utmaning att överlista en motståndare som verkar kunna förutse Cobbs varje handling. Ingen människa kunde varit beredd på det som väntar. Utom Cobb.
Källa

Filmen var bra och har en väldigt bra story, men jag hade ibland önskat mig mer förklaringar. Det var svårt att hänga med i alla snabba kast och det var mkt information att ta in. Filmen hade vart bättre om om man fick enklare förklaringar till hur dröm världen fungerade och alla regler som gällde i drömvärlden.
Jag tycker att filmen var väldigt värd att se och jag ska se om om den. Filmen lämnar många frågetecken och jag tror att frågetecknena kommer rättas till om man ser om filmen.

Jag avskyr denna känsla av gnagande ångest inuti, känslorna stormar och drar ner mig allt mer, men jag kan inte släppa ut några känslor. Det gör just nu så ont inuti mig att jag vill lägga mig ner och försvinna. Jag är rädd för att agera destruktivt om jag släpper ut känslorna. Ingenting känns bra just nu, ångesten inuti mig börjar bli omöjlig att hantera och jag kommer snart explodera i panik. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag mår allt sämre för varje dag som går och ingen av färdigheterna jag lärt mig i DBTn tycks vilja hjälpa mig. Jag står vid ett vägskäl och jag vet inte vilken väg jag ska ta för att varje väg ser lika skrämmande ut.

Jag skäms över mig själv och mina handlingar. Jag har inbokade möten, men jag kan inte gå. Jag ringer inte heller. Jag går inte på mötena för att jag är sjuk och sedan nästa gång så skäms jag över min kropp. Jag vågar inte ringa eftersom att jag skäms. Jag avskyr att det blir såhär, jag får ångest känslor i hela kroppen när jag ska ta mig iväg. Jag klarar det inte, vilket leder till att jag kommer få höga fakturor eftersom att jag inte har ringt. Jag har inte råd att betala fakturorna, jag har knappt råd att leva när jag betalt allting. Varför straffar jag mig själv såhär hårt hela tiden? Jag skäms över mina handlingar och jag känner mig som värdens sämsta person. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna destruktiva cirkel. Jag känner mig deprimerad och ledsen över att det är såhär. Jag vill bara gråta och banka huvudet i väggen, men jag kan ingenting av detta. Jag kan bara göra bort mig totalt och sitta med alla tankar och känslor inom mig. Jag vet att det inte är bra, men jag ser ingen ljusning just nu för detta problem. Jag känner mig totalt "lost" och skäms som tusan.

Igår var vi ute och lekte med Liina på en lekpark..

Strax ska jag och Jenny gå iväg till vårdcentralen. Jennys ögonlock har svullnat upp och blivit mkt värre från allt började i lördags. Så vi får hoppas att det går bra och att det inte är någonting allvarligt.

Vår moster Anneli och hennes dotter Iris kommer hit idag. Dem ska bo hos mamma, hon skickade ett sms och sa att dem var påväg. så jävla dålig stil, man planerar med den man ska komma till långt innan man kommer. Så nu sitter Anneli och hennes dotter i en bil och ska åka 40 mil. Hoppas bara att hon tar många stopp på vägen så att lilla Iris inte börjar må dåligt.

Jag tänkte att jag ska uppdatera med några roliga inlägg inom snar framtid.

Dags för en liten update.
Jag börjar bli frisk och det känns skönt. Jag har skickat in alla uppgifter till skolan, så jag är färdig pluggad för tillfället. Jag tittar just nu på TV och ska käka sockerkaks smet om typ 1 timme, kan vara gott när man har sockersug.

Fy fan, vilken trist update...