Igår var jag hos min psykolog, jag har inte träffat henne på 6 månader. Samtalet gick bra och det kändes helt underbart att sätta mig i hennes rum igen. Det kändes som att en frihet kom över mig och jag kände mig trygg. Nästa gång jag ska till henne så ska vi börja nysta i min barndom, bearbeta allting som har hänt.

I övermorgon åker jag till Falköping och jag börjar bli riktigt nervös inför resan. Jag vet inte riktigt varför jag är nervös, men kanske för att jag ser fram mot att få åka iväg.