Blir så jävla arg på en artikel som aftonbladet har idag...
Det har visst kommit en ny behandling för Borderline som heter MBT..
Man blir friskförklarad, men man kan aldrig bli friskförklarad ifrån diagnosen..
Man har den alltid kvar men man kan lära sig hantera den och funka ok i samhället..
Hur fan kan de ens skriva ut någonting sånt på en tidning??
Jag berättade det det för Emil och han börjar genast med sina manipulisioner...
"Men vill du inte bli friskförklarad?
-Nej, jag vill lära mig hantera min diagnos.
Men vill du inte funka i samhället, om det finns ett sett att få bort Borderline?
-Nej, jag vill inte bli friskförklarad..eftersom att det inte går.
-Men det finns ju ett sätt!
-Jag vill inte få en ny personlighet, jag är borderline..jag vill lära mig att leva med diagnosen!!
- Jaha..men då ska du alltså gå MBT?
-Nej, har jag sagt! Jag vill inte gå den. Det räker med DBT..efter den aldrig mer någon sådan behandling.
-Då vill du alltså inte fungera i samhället och få vår relation att funka?
- Jo, det vill jag. Men jag säger ju att jag inte vill bli friskförklarad..Borderline är den jag är och alltid kommer vara.
-Jaha..så du kommer göra slut?
-Nej, det har jag aldrig påstått!!
-jaha...jag tycker du ska gå den om det finns en chans att du blir friskförklarad..
- Jag skiter fullständigt i vad du vill i denna fråga!!
-Så man lyssnar inte på sin partner?
-Jo, men du lyssnar ju inte på vad jag säger. Så varför ska jag lyssna på dig?
- Jag är din pojkvän, kanske?
-Jo, men i denna fråga är det jag som styr.
-Jaha, då kanske du ska ta och flytta till eget.
-Ja, mdet kanske jag ska ta och göra...men för fan lägg av.
-Jaha!
-skit i det då. Du gör iallfall så att jag blir arg och kommer vara på dåligt humör hela dagen.
Du har förstört min dag.
-Jaha!
-Piss off din jävla idiot!"

Jag fattar inte varför han håller på såhär hela tiden, det är nästan samma repliker i varje tjaffs eller bråk vi har.
Varför ska han lägga sig i mitt liv i saker då det är jag som ska bestämma?
Jag vill absolut inte bli fri från min borderline,fast jag hatar diagnosen som pesten.
Borderline är en del av mig, som jag alltid har vart..
Jag vill inte byta personlighet.
Jag vill kunna kontrollera borderline så att jag kan få ett värdigt liv. Inget annat!
Jag hade ju aldrig börjat i DBT om de hade vart för att få bort diagnosen...jag går där för att kunna fatta varför jag gör vissa saker och känner på ett visst sätt, så att jag vet vad det är som händer med mig och kunna stoppa innan det svartnar.
Visst, jag har inte kommit direkt långt på 2 år, men jag ser min behandling som lång..
Det är ju inte bara borta för att man vaknar dagen efter, det är ju en lång process.
Ibland kan jag tycka att DBT har försökt få mig bli en annan person..och jag har självklart huggit tillbaka med näbbar och klor, som jag alltid gör.
Men nu i efterhand så har jag fattat att de vill att vi ska må bra och tycker att vi ska sluta med beroenden...
Som tex. mitt alkohol intag eller vikt.
De säger att jag inte får dricka när jag vill, bara en gång i veckan..ibörjan blev jag skit arg på dem och stretande emot.
Men nu när jag var alkoholfri i 1 månad, så förstår jag vad de menade.
Det med vikten var ju när jag kräktes upp all mat och hade rasat i vikt på kort tid som Carina reagerade..
Jag kan förstå det nu..men jag har lätt att falla tillbaka till maten och vikten hela tiden..
Det är ju en ständig kamp att gå ner i vikt och så fort jag inte har gått ner mer än ett kilo i veckan så blir jag skogstokig och börjar skrika att jag ska ta mitt liv eller få anorexi, för att det ger resultat.
Ja, jag har ätströrningar..

Btw; Jag har gått ner yttligare 1 kg denna vecka, det går långsamt men säkert neråt..
Önskar att det kunde gå lite snabbare..
Tycker att det är konstig att jag inte blev arg idag, alla andra söndagar då vi vägt oss så har jag vart som ett galet monster resten av dagen..men idag känner jag mig lugn och ganska nöjd med -1 kg och -4 cm runt brösten.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5612066.ab
Artikeln om MBT.