Jag känner mig arg och ångestfylld. Jag vet verkligen inte varför, jag vill bara slå sönder saker och skrika rakt ut. Mitt humör dem senaste dagarna har växlat mellan att vara neutrall till att bli förbannad över ingenting. Det är så svårt att sätta ord på alla miljontals känslor som virvlar inom mig. Vilket irreterar mig så fruktansvärt mkt. Jag gillar att ha kontroll över mina känslor och veta exakt varför jag mår si och så i vissa stunder. Men nu kan jag inte få en enda tanke rätt och känslorna vill inte bli kontrollerade. Jag skulle tro att jag behöver få utlopp av min känslor snart och bara gråta. Men jag kan inte tillåta mig att fälla en ända tår. Varför ska det vara så jävla farligt att gråta, när man verkligen känner för att man behöver det? Vad är jag rädd för? Jag känner att jag tappar kontrollen över mig själv om jag gråter, då kanske jag inte kommer kunna hantera mina impulser och tankar längre. Men varför låter jag mig inte att testa att släppa på kontrollen? Jag vet ju inte om jag förlorar mig själv i klorna på känslorna och impulserna. Men jag är för rädd, för att ens försöka.