Kiss my ass..you fucking demon
varför?
min ångest är sky hög och det känns som allt syre försvinner.
Jag mår allt sämre per dag och bara vill lägga mig ner och dö.
Ingenting känns roligt längre, allt känns bara meningslöst.
Min hjärna är oklarare än någonsin, det känns som att allt runt omkring mig är en suddigt röra.
Jag kan inte focusera på någonting, om jag tex. tittar på träden utanför så blir det suddiga och mitt hjärta börjar slå fortare, jag vet fan inte varför men det är jävligt obehagligt.
Allt känns så jävla overkligt som att jag vadrar i en dröm.
Jag funderar på att skriva värsta smset till Carina och förklara hur jag mår.
Jag behöver hennes hjälp nu, eftersom att Marie verkar inte vilja bry sig..
Imorgon tar min fluexitin slut och då kommer jag troligtvis falla ännu mer, vilket jag inte vill för att då kommer jag tappa kontrollen över allt och kanske försöka ta mitt liv.
Vill verkligen inte fylla år på måndag, jag har ångest över det. Vet fa, inte varför.
Men det känns obehagligt och jag är rädd för det, men jag kan inte undvika skiten.
Jag läser en bok om misär, vilket inte bidrar mitt psyke mot det positiva.
Jag vill bli som Nancy, inte det med droger med beteendet.
Typ: jag skiter i allt och alla. jag tar ingen skit från någon.
önskar att man kunnde sänka sin jävla empati några grader, eller bara stänga av alla känslor.
Jag vill finna mod och styrka till att orka kämpa vidare, men det känns som den önskan är väldigt långt bort för tillfället.
men men..
ska gå och värma några underbara bullar och sen skriva lite dagbok och försöka sova.
Jag behöver fan sova, sov inget vidare inatt pga allergibesvär, ont i kroppen och huvudet.
Sen var det en allmän släng av ångest och panik.
vilket jag lider av varje natt, vaknar upp helt svettig och yr..får ingen luft.
Tårarna rinner och min hjärna upprepar hela tiden om och om igen: Ta livet av dig..Du slipper att lida mera då.
Då brukar jag skriva en sida till i dagboken och röka en cigg medans tårarna och självmordstankarna blir starkare.
Jag tvingar mig själv till att blunda och försöka sova med all misär. Jag lyckas lite då och då..men vaknar upp efter en halv timme igen och ligger med samma ångest i bröstet.
Ibland när jag vaknar och slår upp ögonen så ser jag någonting som är i mitt rum..ett monster eller vad det är för skit.
Kan inte riktigt urskillja vad det är. Men det skrämmer mig till vettet, jag vill inte börja få hallisar igen.
Men jag har inte så stort val än att stå ut med att det börjar komma igen..jag kan inte riktigt bestämma
över vad min hjärna vill att jag ska se och vad betydelsen är.
LÅT MIG VARA!!
min ångest är sky hög och det känns som allt syre försvinner.
Jag mår allt sämre per dag och bara vill lägga mig ner och dö.
Ingenting känns roligt längre, allt känns bara meningslöst.
Min hjärna är oklarare än någonsin, det känns som att allt runt omkring mig är en suddigt röra.
Jag kan inte focusera på någonting, om jag tex. tittar på träden utanför så blir det suddiga och mitt hjärta börjar slå fortare, jag vet fan inte varför men det är jävligt obehagligt.
Allt känns så jävla overkligt som att jag vadrar i en dröm.
Jag funderar på att skriva värsta smset till Carina och förklara hur jag mår.
Jag behöver hennes hjälp nu, eftersom att Marie verkar inte vilja bry sig..
Imorgon tar min fluexitin slut och då kommer jag troligtvis falla ännu mer, vilket jag inte vill för att då kommer jag tappa kontrollen över allt och kanske försöka ta mitt liv.
Vill verkligen inte fylla år på måndag, jag har ångest över det. Vet fa, inte varför.
Men det känns obehagligt och jag är rädd för det, men jag kan inte undvika skiten.
Jag läser en bok om misär, vilket inte bidrar mitt psyke mot det positiva.
Jag vill bli som Nancy, inte det med droger med beteendet.
Typ: jag skiter i allt och alla. jag tar ingen skit från någon.
önskar att man kunnde sänka sin jävla empati några grader, eller bara stänga av alla känslor.
Jag vill finna mod och styrka till att orka kämpa vidare, men det känns som den önskan är väldigt långt bort för tillfället.
men men..
ska gå och värma några underbara bullar och sen skriva lite dagbok och försöka sova.
Jag behöver fan sova, sov inget vidare inatt pga allergibesvär, ont i kroppen och huvudet.
Sen var det en allmän släng av ångest och panik.
vilket jag lider av varje natt, vaknar upp helt svettig och yr..får ingen luft.
Tårarna rinner och min hjärna upprepar hela tiden om och om igen: Ta livet av dig..Du slipper att lida mera då.
Då brukar jag skriva en sida till i dagboken och röka en cigg medans tårarna och självmordstankarna blir starkare.
Jag tvingar mig själv till att blunda och försöka sova med all misär. Jag lyckas lite då och då..men vaknar upp efter en halv timme igen och ligger med samma ångest i bröstet.
Ibland när jag vaknar och slår upp ögonen så ser jag någonting som är i mitt rum..ett monster eller vad det är för skit.
Kan inte riktigt urskillja vad det är. Men det skrämmer mig till vettet, jag vill inte börja få hallisar igen.
Men jag har inte så stort val än att stå ut med att det börjar komma igen..jag kan inte riktigt bestämma
över vad min hjärna vill att jag ska se och vad betydelsen är.
LÅT MIG VARA!!
Kommentarer
Trackback
