Jag höll på att bryta ihop totalt inne i klassrummet idag, hemskade dagen på länge. Läraren är super gullig och bra och jag har redan fått två vänner, som verkar snälla. Men när vi fick papper med mattetal att lösa så bröt mitt psyke ihop. Jag ser talen, men dem snurrar hela tiden och när jag äntligen kommer på hur jag ska räkna ut talet, så säger läraren att jag tänker fel. Min hjärna blev total kaos av alla regler och olika formlar. När lektionen är slut så vill min lärare prata med mig och då säger hon att jag bör hoppa av matte B, jag ligger inte ens nära dem andras nivå. Jag förklarde mitt problem och frågade efter att få göra en utredning. Hon skulle prata med dem som höll i utredningen och jag kommer med stor sannorlikhet få göra det. Min lärare vill typ inte att jag ska vara kvar på lektionerna eftersom att hon anser att det är onödigt för mig eftersom att jag inte förstår saker som hon tar upp. Hon kör liknelser med matte a och då förstår alla andra hur talen ska räknas. Jag sitter som en fån och försöker tolka det hon säger, men jag kan inte minnas att det var med i matte a och jag kan inte alls förstå någon koppling mellan talen. Läraren tycker att jag ska läsa om matte a och träna på det istället. Men jag vill verkligen inte förlora mitt betyg i matte a och jag behöver poängen som jag får av matte b. Men min lärare tror inte att jag kommer få G i matte b, jag ligger inte ens på IG nivån. Det känns ju tryggt. Detta gör mitt totalt deprimerad och jag vill bara bryta ihop. Mitt psyke kommer snart gå under. Jag kunde tänka mig att min lärare skulle säga detta till mig, men jag hade hoppats på att hon, jag och andra lärare skulle kuna hjälpas åt, så att jag kunde få en chans att klara av kursen. Men enligt läraren så är inte min chans så stor. Jag hatar min jävla hjärna som inte kan förstå talen. Varför måste man ha en sådan hjärna? Jag försöker ordna mitt liv åt rätt rikting, men jag blir tillbaka kastad till rutan 1 igen. Jag mår bara så jävla dåligt över detta, jag hatar att vara en IQ befriad idiot.