Tankar och funderingar över livet

Nu är det 15 dagar kvar tills jag flyttar, helt underbart. Om 15 dagar får jag ha min kissepojke i famnen igen, jag blir tårögd när jag tänker på det. Jag saknar honom så otroligt mkt.

Igår fick jag veta att farfar lever, jag har trott att han har vart död i hela mitt liv. Det känns helt underbart att han lever, jag har saknat en farfar och nu när han lever så vill jag bara gråta. Jag hoppas bara att han vill träffa eller prata med mig. Det känns även helt underbart att jag nu har en faster och två kusiner till. Josephine 16 år och Arvid 15 år. Jag kan inte fatta att det är sant. Det kommer bli så kul att få prata med dem eller träffa dem längre fram.

Idag åker Liina till sin pappa och kommer vara där i 1 vecka, så det blir barnfritt ett tag. Det kommer bli skönt, hon har redan slitit ut min hjärna och tålamod. En vild trotsig 3 åring, som gör precis som hon vill. Mamma verkar inte vilja sätta gränser och regler. Så den biten har blivit min grej, fast att jag inte ska uppfostra min syster. Men det är så det är och jag vill att min syster ska bli en bra tjej i framtiden som vet vad rätt och fel är. Jag vill inte att hon ska bli lika kluven som jag var. Det är inte fören några år sen jag lärde mig vad som är rätt och fel. Jag lärde mig även då hur man beteer sig bland folk. Visst jag suger på det fortfarande, men jag lär mig allt mer hela tiden.

Jag funderar på om jag ska skicka ett mess till Carina och säga att jag vill fortsätta i höst med henne. Jag tror att det är bäst om jag bearbetar min barndom, får ett avslut av det hela så att jag kan gå vidare utan alla jobbiga minnen. Visst jag kommer nog ha kvar minnena, men jag tror inte att dem kommer göra så ont. Det kommer bli jobbigt att dra upp allting till ytan igen och jag kommer må skit dåligt. Men jag måste ta mig igenom det, annars så kommer jag aldrig kunna utvecklas mer och kunna gå vidare utan att hata. Det får vara jobbigt, för jag vet att jag vinner på det i framtiden och det är värt guld.

Funderar också på att ringa till Komvux här i Eskilstuna och anmäla mig till NTI kurser i höst. Jag måste bli klar med dem sista 500 poängen i gymnasiet. Jag måste klara kurserna nu, jag vill inte stå och stampa på samma ställe, jag vill kunna plugga vidare på univeristet och bli beteendevetare eller förskolelärare. Jag tänker inte finna mig i att FK sätter mig på ett jobb där det bara är äldre med olika psykiska diagnoser, det enda man gör är att sortera skruvar i kartonger och så får jag inte glöma dagens höjdpunkt FIKA!! Nej, jag gräver heldre ner mig under jorden än att förnedra mig med ett sånnt jobb. Vaddå komma ut i allmänheten? Jag sitter med andra personer med psykiska störningar och gör ingenting. Hur ska jag komma ut i allmänheten då och lära mig vara med andra "normala" människor då? Skrattretande och väldigt förolämpande.


Kommentarer
Postat av: Yuna

Samma sak här. Dom har skrivit saker som jag vet att jag inte har sagt och skrivit saker som förolämpar mig personligen. Precis som att dom hånar mitt liv och hur jag faktiskt mår.

Får man verkligen göra så?

2010-05-22 @ 14:57:51
URL: http://canyouseethepanic.blogg.se/

Lämna ett spår:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Annonser från BloggPartner