u say what?

Idag är allt bara rena rama skiten, jag vill bara lägga mig ner och försvinna.
Jag orkar inte med denna ständiga ångesten som gnager sönder mig inifrån.
Att rädslan alltid vinner, vad jag än gör.
Jag kommer aldrig kunna prata med Carina om detta med rädsla, eftersom att det är alldeles
för smärtsamt.
Men hur ska jag då bli fri från min tunga börda?
Det finns nog bara ett svar på den frågan, men jag har inte tillräckligt med mod än
att slutföra det sista uppdraget i mitt liv.'
Jag har ingen kontroll på mina känslor eller humörsvängningar, jag är rädd...rädd...!'
Hur ska jag komma över det?
jag vill egentligen inte behöva ställa mig framför tåget och bli mos, men är det den enda lösningen
så gör jag det utan att blinka. Jag kan verkligen inte fortsätta leva mitt liv på detta vis.
Det måste ske en förändring nu..jag menar verkligen nu, innan min sista energi har runnit ner i sanden
och torkats upp av solens värmande strålar.
Jag håller totalt på att tappa kontrollen över mitt liv och det skrämmer mig till vettet.
Vem fan, ska jag kunna berätta detta för?
Det känns som folk lyssnar men de förstår inte, så det känns väldigt meningslöst att ge andra
en chans till.

Förövrigt så kommer jag få världens usla födelsedag, vi har inga pengar och kommer bara kunna sitta hemma.
Så jag kan lika gärna ställa in min födelsedag och hoppas på att nästa år blir bättre ekonomiskt.
Jag ska iallfall tillbringa min 21 års dag med att ligga och böla som en idiot i sängen, med täcket över huvudet,
gömma mig för världen. Jag är inte bered på att bli 21. jag vill inte fylla mera nu.

TAKE IT OR LIVE IT!!

Kommentarer

Lämna ett spår:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Annonser från BloggPartner