Jag mår så jävla dåligt, ångesten äter upp mig totalt..jag är redo för att dö.
Jag håller på att få en ångestattack (tror jag), har svårt med andningen och känner att jag måste börja andas fortare för att kunna få syre.
Jag önskar att någon kunde hjälpa mig..jag behöver hjälp!
Hur mkt jag än säger till Carina eller min läkare om hur jag mår så blir jag inte trodd..
Läs mina journaler så ser ni att jag inte behöver göra ett självmordförsök innan jag agerar...
Jag behöver inte göra någonting för att det ska plötsligt smälla till...
Nu när jag har lärt mig att analysera lite av mina känslor, så har jag varnat långt innan att det är någonting pågång..men ni verkar inte bry er och inte se allvarlet i det jag säger...ta mig för fan på allvarl..
Jag säger ju till för att jag vill ha hjälp innan hela min värld rasar samman...annars finns det ingen andledning till att jag skulle berätta..är det så att ni vill att jag ska bevisa för er hur jag mår genom att göra någonting...fine!
Då gör jag som ni vill, men jag kan inte lova att jag inte dör på kuppen...jag kommer göra det ordentligt då..

Ibland önskar jag att Antonia kunde få vara med på ett hörn och och agera. Hon hade agerat på en gång om jag hade sagt något, hon VET att jag vågar och hon kan inte ta chansen ingen att inte tro på mina ord.
Hon har fått vara med under en längre period och känner mig väl och kan se det lilla minsta...
Jag vet att när hon har makten då händer det saker och ingen jävla "jag bryr mig inte, jag lyssnar inte".
Hon skulle ha gett mig meds, gett mig flera tider i veckan, lagt in mig och alltid finnas när jag behöver hjälp.
Det är sån som Antonia är..hon bryr sig och tycker om sina patienter mkt..hon bildar en privat kontakt med dem för att de ska känna förtroede och att någon VERKLIGEN bryr sig om dem. Det är sån hon är min skyddängel.
Jag minns den dagen då hon sa att hon gillade mig mkt och önskade att jag var hennes dotter...
Hur glad jag blev inuti och hur mkt jag litade på henne...jag dyrkade henne! Det gör jag än idag.
När jag fick min födelsedagspresent av henne, hur förvånad jag blev och överlycklig...det värmde verkligen..
Men jag flyttade till sthlm till gio, då tappade jag kontakten med henne ganska fort...vilket jag än idag mår så fruktansvärt dåligt över. Hon är och var den jag litade på mest i hela livet.
När jag kom ut från gio och flyttade till eget i e-tuna, så fanns hon där för mig..alltid..
Jag kunde ringa henne när jag ville..hon ringde mig och fråga om jag levde och hur allt var...
När jag mådde skit så kunde jag bara dyka upp på BUP, be om att få träffa henne...hon avslutade allt hon höll på med och träffade mig..När jag behövde hamna på psyk så fick jag vara på bups avdelning för att slippa de vuxna..och jag kände också personalen på avdelningen väldigt bra.
En dag berättade hon för mig att hon skulle sluta på jobbet..han hade fått ett erbjudande om jobb i Örebro och skulle flytta innan månaden var slut..jag blev helt förkrossad och försökte ta mitt liv..
Du la in min återigen på bup och var alltid hos mig..en dag så kom du och sa att du inte fick träffa mig mera för den nya chefen..du hade blivit avskedad från din chefposition..du kunde inget göra..
Jag försökte återigen ta mitt liv när jag kom ut...men denna gång hamnde jag på vuxen..den nya chefen ville inte att jag skulle vara på barn avdelningen då jag var 18 år...jag ringde dig och sa att du måste göra någonting...
du suckade och berättade att du inte kunde göra någonting..att du inte bestämmde längre...
Jag kände det som att du svek mig och övergav mig totalt i mörkret.
Din sista dag på jobbet bad du mig komma upp till bup för ett förväl..
Jag kom till bup och vi gick till ditt nya rum, där jag aldrig hade vart förut när jag var hos dig...
Jag bad dig om att vi skulle gå tilld ditt rum..men du suckade igen och sa att du inte fick ha kvar rummet då du inte var chef längre...jag började nästan gråta..det var så jävla hemskt.
Du berätta lite om ditt nya jobb i örebro..sen ville du veta hur det var med mig..jag kunde inte få fram ett ord..jag hade sån ångest..det satt någonting för halsen och tårarna började rinna...
Du tog lite papper och torka bort mina tårar och kramde om mig...
Du sa att jag alltid fick ringa dig och maila, när jag än ville det...hon sa också att hon var så tacksam över att fått lära känna mig...jag hade lärt henne så mkt, som kan vara avgörande i hennes viktiga jobb..
Du gav mig ett litet guldpaket med råsa paketband runt och ett litet rött hjärta på...den var så vacker!
När jag öppnad paketet var det råsa lent ludd i asken och under luddet låg det underbaraste vackraste ammulett halsband jag någonsin fått av någon..jag blev överlycklig och kasta mig i dina famn och grät..
Hon sa...jag vet att du velat haft ett sånt halsband i flera år nu, så jag ville uppfylla en av dina önskningar..
Vi sa hej då, det sista ordet någonsin..jag gick ut och satt mig i bilen igen påväg hem till fam.hemet ..
Jag följde bups byggnad med blicken medans vi åkte..när jag inte kunde se byggnaden mer så började jag gråta hejvilt och bara skakade i hela kroppen...Jag höll i halsbandet hårt och förbannade mig över att livet är så jävla orättvist. När jag kom hem och var på mitt rum så öppnade jag amuletten och där i låg ett litet papper...
Det stog med guldbokstäver JAG ÄLSKAR DIG..LYCKA TILL I LIVET! // din Antonia
Jag blev så lycklig och började gråta enu mera och skar mig blodig..jag ville inte förlora dig..
Skickade ett sms till dig och skrev tack, för allt. Love y too..
Jag fick ett mess tillbaka med en smileis och ett hjärta...sen blev det tyst.
När jag försökte nå henne några dagar senare hade hon bytt nummer och bytt mail...
Jag kunde inte få tag i henne mer..hon hade lovat att jag skulle kunna nå henne...alltid!
Men så blev det inte..
Jag kommer alltid att sakna dig Antonia..Du är den finaste männsika på jorden..
Du kommer alltid vara i mitt hjärta och mina tankar...