Hur säger man till någon att man är besviken utan att såra?

Igår funderade jag på att skära mig igen på första gången på snart 7 månader.
Varför? ja, den frågan får bli obesvarad.
Kanske är det för att jag känner mig ständigt ledsen och bort glömd.
eller så är det inte bättre än att jag har gett upp hoppet om att försöka leva ett värdigt liv.
Inte vet jag, och jag orkar inte spekulera detta här.

Jag mår allt sämre varje dag, men hoppet om lycka finns än kvar i mitt toma skal.
I ett tomt skal av värdelöshet och ångest..
Jag kan inte sluta att känna mig rädd för att vara otillräcklig, jag vet att jag är det.
Det spelar ingen roll vad andra säger, min känsla är min sanning.
Jag kommer vara den som sitter ensam i en skitig liten etta om 20 år, utan barn eller ett liv.
Då borde det vara bättre att försöka avsluta lidandet nu på en gång.
Men vad skulle det tjäna till?
Kanske så slipper jag bråka med psykvården varje dag och bli bortkoplad och illa behandlad.

Solen skinner ute, varför är jag inte glad?
kanske för att jag förtränger alla känslor och bara sväljer skiten?


Är framtiden ljus eller mörk?
jag skulle vilja veta svaret här och nu så att jag vet om jag kämpar med värde för mig och framtiden.
Jag vågar inte ens lita på folk i min omgivning som jag kännt länge.
vad kan detta bero på?
kanske på att människor visar sig vara idioter ibörjan eller för eller senare i vänskapen.
Men vad är egentligen vänskap?
För mig går vänskap inte att definera med ett ord eller en mening.
Jag vet knappt vad vänskap betyder..

Kan man definera sig själv med ett ord eller en mening?
jag vet inte...
Jag skulle definera mig med ordet Borderline..men det ordet har fler meningar.
Så det funkar inte heller..
Jag vet inte varför jag skriver såhär konstigt ..
Kanske för att min hjärna har brunnit upp och imploderat.
How knows??
Frågorna kanske bara ska bli obesvarade...