Månadens höjdpunkt måste nog vara när jag flyttade in i min lägenhet. Den dagen som vi åkte till emil och hämtade mina saker och min älskade kissekatt. Jag kände mig lyrisk och väldigt lycklig. Jag skulle äntligen få komma bort från Emils kontrollbehov och bara få vara i min lägenhet med Mirakel. Jag minns när jag fick hålla Mirakel första gången på 3 månader i famnen. Det var helt underbart och jag var nära till tårar. Jag var lycklig. Mirakel var glad att jag kom för att hämta honom, samtidigt som han var livrädd för allting. Jag upptäckte hur dåligt Emil hade behandlat Mirakel. Jag blev skit förbannad, men orkade inte ta upp det med Emil, han skulle iallfall aldrig erkänna. Jag kände mig ångestfylld över att ha lämnat Mirakel så länge i Emils dåliga vård. Jag skämdes så otroligt. Jag var iallfall glad att Mirakel levde och mådde skapligt bra. Jag hade räddat honom från livet i Emils lägenhet och det var jag enomt lycklig över. Månadens höjdpunkt är min lägenhet och min älskade Mirakel, han är mitt allt.  Den här dagen var den lyckligaste dagen på länge, samtidigt som det var en av dem sorligaste.